När det plötsligt blir ditt fel – fast det inte är det

Hej alla hantverksvänner och kollegor där ute! Ibland, hur rätt man än gör, hamnar man i den där knipan där allting plötsligt pekar tillbaka på en själv – fast man inte har brustit. Idag tänker jag ta upp ett ämne som kanske inte är dagligt snack vid fikabordet men definitivt något som påverkar oss alla: felaktig skuldbeläggning.

Någonsin varit mitt i ett projekt där något går fel, och alla fingrar pekar på dig, trots att du har allt på det torra? Det är inte bara du. Enligt en studie i Journal of Experimental Psychology, tenderar människor att felfördela skuld till individer, trots att det finns klar bevisning som talar emot det. Det stirras blindt på en syndabock istället för att se till hela faktabilden.

Varför händer detta då? Jo, det är ofta våra egna psykologiska snedvridningar som spelar in. Begrepp som ’confirmation bias’ och ’hasty generalization’ är inte bara fräcka termer utan realiteter som kan få folk att dra förhastade slutsatser. Man hör ett rykte, ser en liten del av sanningen, och vips har hela historien fått sin skurk.

Så, vad gör man då när man står där med skuldkänslor och pekande fingrar? Första steget är att behålla lugnet. Blir man hetare än spiken i brännande sol ger man bara mer bränsle åt misstankarna. Förklara tydligt och lugnt hur situationen ligger till, steg för steg, så sakligt det bara går. Upprepa om nödvändigt – förståelse kan ta tid.

Huskuren? Empati och förståelse. Försök se det från den andres sida, även om det känns orättvist. Och vet ni vad, ibland löser sig saker bara genom att man visar att man förstår att det kan se illa ut, även om det inte var så man menade.

Tar ni med er dessa tankar i ert dagliga arbete kan ni kanske undvika några onödiga skuldfällor. Och kom ihåg, ibland är det bästa verktyget inte hammaren eller skruvmejseln, utan ett öppet sinne och tålamod – verktyg som hjälper både på jobbet och i livet. Så nu vet ni det, nästa gång det blåser upp till storm och du vet med dig att du inte är orsaken: håll huvudet kallt, förklara lugnt och visa förståelse. Dialog kan bygga broar som varken hammare eller spik kan matcha!

Och kom ihåg, allt som oftast, när dammet lägger sig, är vi alla bara människor som gör vårt bästa. Så håll fikakoppen nära, humöret uppe och verktygen redo. Vi ses på taket (eller vilken arbetsplats som helst) med nya utmaningar och fler skratt!